Ett hus med sommarkänsla

Det skulle vara ett hus öppet mot naturen, med mycket sommarkänsla. Men med standard för alla årstider, energisnålt förstås, och med plats att samla barn och barnbarn. Leif och Viveka Hedberg från Linköping gick en lång väg för att hitta rätt modell till sin Bohustomt av granit. I dag, sex år senare, står här ett skräddarsytt ladhus från Arvesund.

Text och foto: Ann Svalander.

Egentligen går historien ännu mycket längre bakåt i tiden, ända till Vivekas barn- och ungdomsår. När hon var liten tältade föräldrarna ofta på Västkusten om somrarna, och så småningom kom de att hyra en pyttig stuga på Hamburgö:

 – Den var på 19,5 kvm, och kostade nästan ingenting. Ett litet kök, en bäddsoffa och en madrass på golvet för barnen, el hade vi men inga andra bekvämligheter, säger Viveka.

– 450 meter i den riktningen, säger Leif och pekar med hela armen snett bort över berget.

Familjen hyrde på årsbasis och behöll den lilla stugan i 25 år, här växte en ny generation upp.

– Fast när våra två flickor blev större sov de väl hellre i segelbåten än på golvet hos oss, medger Leif.

Men allt har ett slut – hyresvärdens son flyttade hem från Kanada för att bygga och bo permanent, kontraktet sades upp.

– Vi hade tittat på tomter och hus i flera år redan men inte hittat vad vi sökte, något stort kaptenshus med snickarglädje ville vi inte ha.

Men just som paniken var närmast total, de bara måste hålla sig kvar här på Hamburgö, råkade de passera en skylt ”Tomt till salu” på väg ned till badet. Ena dottern hemma i Linköping gick in på mäklarens sajt: ”Man ser Väderöarna, köp, köp, köp!”, skrek hon i telefon.

Nåja, det gör man väl knappast om man inte klättrar högst upp på högsta knallen. Men här är väldigt fint ändå.

– Precis en sådan torr och bergig tomt som vi ville ha, vi bor så pass långt ifrån så att nån gräsmatta kan vi ju inte sköta om.

Sommaren 2007 köpte de husvagn, lyft på plats med kran – så stora var nivåskillnaderna att tomten inte gick att köra på.

– Det var fantastiskt bra att bo in sig lite innan vi valde hus, säger Viveka.

Nu började jakten, första kontakten blev med ett av Skandinaviens ledande arkitektkontor. En av arkitekterna hade ritat ett fritidshus åt sig på Jylland … ett sånt ville Leif och Viveka ha. De for till Köpenhamn.

Många turer, två skalenliga modeller och flera fakturor senare avlutades det danska projektet.

– Vi ville ha ett sommarhus med rena linjer, inget formexperiment, konstaterar Leif.

Det blev fler husvagnssomrar.

– Du kan ju förstå att vi var nere i botten efter vårt dyrköpta danska äventyr, vart skulle vi vända oss nu?

Leif hade köpt Expressen. I den fanns en bilaga, ”48 semesterhus”.

– Och där var ju vårt hus, i en annons för Arvesund! Slåtteråsen, jag förstod direkt hur rätt det var, säger Viveka.

Enkelheten, att huset passar så väl in i landskapet – järnvitriolgrått och med sitt plåttak i aluzink blir det nästan som en del av berget – och så uttrycket som är så långt från förortsvillans, Leif och Viveka ville ju ha något med lite attityd.

– Det är inte lätt att bygga på distans, men vi fick förtroende för Arvesund och för den lokala byggfirman som vet hur man bygger på Bohuskusten, där det regnar från backen och upp, säger Leif.

I slutet av januari 2011 kom leveransen, en Slåtteråsen 78, lite smalare och lite längre än standardmodellen så att man skulle slippa spränga i det vackra berget. Därefter har beslutet vuxit fram att bygga in långsidorna med altaner i kärnfuru från Burträsk, Leif är född däruppe så riktigt trä ska det vara!

– Sedan är det ju dragportarna framför de stora fönsterpartierna som gör huset. Att man kan öppna upp helt rakt igenom, eller dra för och låta ljuset sila in mellan spjälorna – det är en väldigt speciell känsla, svår att beskriva, säger Viveka.

– Våra grannar är så avundsjuka allihop, jo, det säger de faktiskt att de är!

I slutet av januari 2011 kom leveransen, en Slåtteråsen 78, lite smalare och lite längre än standardmodellen så att man skulle slippa spränga i det vackra berget. Därefter har beslutet vuxit fram att bygga in långsidorna med altaner i kärnfuru från Burträsk, Leif är född däruppe så riktigt trä ska det vara!

– Sedan är det ju dragportarna framför de stora fönsterpartierna som gör huset. Att man kan öppna upp helt rakt igenom, eller dra för och låta ljuset sila in mellan spjälorna – det är en väldigt speciell känsla, svår att beskriva, säger Viveka.

– Våra grannar är så avundsjuka allihop, jo, det säger de faktiskt att de är!